Varenda gång jag pratar med nån när eller kär så kommer alltid samma fråga upp...hur går de med viktnedgången, och just nu får alla samma svar....nja det står still. Då kommer alltid det besvikna svaret JAHA VADÅDA? Jag säger typ att det är väl kroppen sätt att vila eller nått....men sanningen är att jag har så inåt helvete ont i min vänsterfot....haft det i typ tre månader kanske, och det är nog den enkla anledningen att jag har överansträngt den nu under en lång tid när jag gått massa långpromenader med doggen och även härjat på gymmet på gå-bandet. Så nu vet ni, jag sköter min kost (för de mesta, undantag görs) men träningen går det sämre med, jag är ute med doggen på långpromenader varje dag men det är åxå de hela, ja jag cyklar till skolan med varje dag (då jag inte sover hos Andreas eftersom då har jag skolan på andra sidan vägen från där han bor) Ja så efter en dags massa gående kan jag knappt stödja på foten, hela hälen smärtar och det liksom skjuter upp smärt-attacker upp i smalbenet. Så ja det är den bittra sanningen, men jag är inte panikslagen för de, jag har ju gått ner massa kilon och nu till veckan ska jag till läkaren som vanligt, då ska jag ta upp detta och även så ska han skicka en remiss till Salgrenska sjukhuset i Göteborg för jag ska få komma in och prata om magsäck-operation.

Så nu vet ni hur det ligger till. Men som sagt...jag är jätte stolt över mig själv att jag lyckas gått ner över 10kg bara med hjälp av ett litet piller. Å hade de inte varit för fotdjäveln så hade jag säkert gått ner mer, men det är som det är.

Så nu ska jag gå och hugga av mig foten!
Over and out!